Sverige har fått en ny regering och med den också en ny inriktning på infrastrukturpolitiken. En motion från den nya styrande konstellationen har lämnats in till Riksdagen vari satsningen på höghastighetsbanor stryks. Men vad vill regeringen med infrastruktur bortanför att INTE genomföra detta jätteprojekt? Plötsligen finns ju rimligen då ett budgetutrymme på några hundra miljarder under kommande tjugoårsperiod att använda till annat.

Det är en lite märklig upplevelse att med infrastrukturglasögonen på nästippen ta sig igenom Tidöavtalet mellan samarbetspartierna och sedan också regeringsförklaringen. Medan man på vissa områden är otroligt detaljerad om vad som komma skall är andra områden mycket styvmoderligt behandlade. Infrastrukturen tillhör – märkligt nog – det senare området. I Tidöavtalet och senare regeringsförklaringen omnämns infrastruktur av det slag vi här intresserar oss för bara på ett enda ställe. Ordalydelsen är så här: ”Behoven inom den svenska infrastrukturen är stora och underhållet är eftersatt. Satsningar på järnvägen ska i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik, som stärker jobb och tillväxt.” Så vad innebär egentligen det? Det enkla svaret är väl att det återstår att se. Men låt oss skissa på något som ändå vore rimligt – ja, i bästa fall kanske inspirera den nya regeringen på vägen. Kanske kunde detta niopunktsprogram vara ett förslag att beta av uppifrån och ned:

1. Mer gods och mer persontransporter behöver gå på järnväg i framtiden. Då behövs fler banor, till fler destinationer och fler ställen att mötas på och fler ställen att lasta och lossa gods på. Inför därför ett stopp för all upprivning av befintlig infrastruktur, d.v.s. låt stängda banor (såsom Skövde–Karlsborg, Lysekilsbanan etc.) ligga kvar, låt stickspår på bangårdar ligga kvar och sluta att avelektrifiera banor (ett exempel som bara ligger tio år tillbaka i tiden är hamnbanan i Landskrona).
2. Givet alla stora industrisatsningar i norr och även upprustningen behövs dubbelspår Luleå–Boden och partiella dubbelspår mot Gällivare och Kiruna, ett färdigställande av Norrbottniabanan samt rustning av Inlandsbanan.
3. De befintliga stambanorna är överbelastade redan idag. Planerna på nya höghastighetsjärnvägar handlade inte enbart om de höghastighetståg som var tänkta att färdas på de nya banorna, utan minst lika mycket om att frigöra kapacitet på de befintliga stambanorna till just godstrafik och kanske också en ökad lokaltrafik runt städerna. När nu höghastighetsbanorna inte blir av återstår då två möjligheter – antingen att bygga ut befintliga stambanor från två till fyra spår eller också att bygga de två tillkommande spåren i en annan sträckning än de befintliga stambanorna. I TÅG 7/2021 drog jag en lans för det senare av dessa alternativ där jag argumenterade för en ny bana (där vissa befintliga sträckor så klart kan återanvändas) från Linköping via Västervik–Oskarshamn–Kalmar–Karlskrona–Kristianstad–Hörby–Eslöv. Om en sådan bana byggs med normal stambanestandard får man alltså två sydliga korridorer att köra normala tåg på – men framförallt får man möjligheter att köra godståg och skapa utrymme för lokaltåg för arbetspendlare såväl på befintliga södra stambanan som på denna nya sydoststambana.
4. Riktigt kurviga låghastighetsbanor behöver ersättas med moderna banor på Göteborg–Borås, Järna–Nyköping–Norrköping–Linköping
5. Med små medel kan stationer/plattformar/mötesspår återuppbyggas för att möjliggöra arbetspendlingstrafik på Halmstad–Markaryd, Bräcke–Långsele–Nyland, Eksjö–Berga–Oskarshamn
6. Återuppväck de idag stängda banorna Skövde–Karlsborg, Munkedal–Lysekil, Vetlanda–Åseda och Edsbyn–Bollnäs(–Söderhamn)
7. Elektrifiera Gårdsjö–Håkantorp, Kil–Torsby, Halmstad–Värnamo–Jönköping/Nässjö och Storuman–Hällnäs–(Umeå)
8. Återuppbygg (Älmhult–)Olofström–Karlshamn, (Malmö–)Staffanstorp–Dalby–Tomelilla, Uppsala–Enköping, Kårsta–Rimbo–Norrtälje, (Nässjö–Vetlanda–Åseda–)Nybro, (Norrköping–Finspång)–Örebro
9. Bygg slutligen helt nya banor på de felande länkarna Borås–Jönköping, Örebro–Karlskoga–Degerfors, Karlstad–Grums, Strömstad–Halden för att möjliggöra snabb arbetspendling.

Artikeln publicerad i tidningen TÅG 2022, (9), 5