I mitten av juni beslutade regeringen om en ny infrastrukturplan för de närmaste tio åren. Totalt fördelades 881 miljarder kronor på en lång rad angelägna projekt inom såväl järnväg som väg och sjöfart. Nu blir det Norrbottniabana, fyra spår Upplands Väsby–Uppsala och Sydostlänk och en massa viktigt underhåll, om vi nu fokuserar på det som handlar om järnvägen. Ibland är det lätt att hemfalla åt att beklaga allt det strategiska och framtidsinriktade som inte fick plats i planen denna gången. Den listan är lång och inte svår att sätta samman. Så låt oss börja där. En grov skiss från min sida över projekt som föreslagits och drivits en bit på vägen skulle inkludera:
- Stockholm–Oslo i delvis ny sträckning och för hög hastighet
- Skee–Halden
- Återuppbyggnad Malmö–Staffanstorp–Dalby–Tomelilla
- Återuppbyggnad Malmö–Skanör–Falsterbo
- Återuppbyggnad Uppsala–Enköping
- Nybyggnad och i viss mån uppgradering av befintlig bana Västervik–Oskarshamn–Mönsterås–Kalmar–Karlskrona
Vidare finns flera angelägna större revitaliseringsprojekt med genomgripande upprustning av:
- Inlandsbanan
- Orsa–Bollnäs
Elektrifiering av ett antal linjer har också hög prioritet, däribland
- Jönköping–Värnamo–Halmstad
- Kil–Torsby
- Gårdsjö–Håkantorp
- Hällnäs–Lycksele–Storuman
- Linjerätningar för snabbare trafik är hett eftertraktad på sträckor som
- Linköping–Kalmar
- Blekinge Kustbana
Oavsett hur angelägna dessa projekt än är så har våra beslutsfattare dock att i andra vågskålen också beakta att resurserna är begränsade. Detta innebär att man måste prioritera bland önskemålen och bara välja de projekt som är absolut allra mest angelägna, vilket man nu gjort. Det är precis mot denna bakgrund jag inte på något enda plan kan förstå hur det kan finnas ett projekt med starttid mot slutet av 2022 och färdigställande under 2023 som går ut på att riva upp befintlig elektrifierad järnväg mellan Skövde och Karlsborg till en kostnad som inte är gratis. Det är sant att banan ifråga inte underhållits sedan 2010 och inga tåg rullat på den under den tiden, men det är ju lite av höna och ägg-resonemang. Den brännande punkten är ju hur detta destruktiva infastrukturprojekt kunnat prioriteras till pyramidens topp bland det som är absolut allra mest angeläget i hela Sverige att göra här och nu i relation till transportinfrastruktur? HUR är det möjligt? Hur i ett tidevarv av klimatförändringar där alla tycks överens om att transporter av såväl människor som gods på just elektrifierad järnväg är bland det absolut smartaste vi kan ägna oss åt (förutom att inte åka eller transportera nåt alls)? Energieffektiviteten hos tågtransporter är exceptionell och utsläppen som ett eldrivet tåg ger upphov till är oerhört låg. Underlaget för trafiken på den aktuella sträckningen har säkert skiftat över åren och persontrafik på banan skulle säkerligen inte bli någon kassako för ett länstrafikbolag – lika lite som t.ex. pendeltågstrafiken runt Stockholm är det, så detta kan inte vara argumentet. Ett är dock säkert: Rivs banan byggs den sedan aldrig upp igen. Ligger den däremot kvar, är steget inte så fasligt långt till att återuppväcka den, såsom exemplet Linköping–Kalmar vittnar om. Jag har ställt frågan förut, men den behöver repeteras och också besvaras av Trafikverkets generaldirektör: Sitter Trafikverket inne med ett framtidsfacit som säger att det aldrig någonsin mer i framtiden kommer finnas ett intresse av eller behov av rationella, energieffektiva och klimatsmarta resor och/eller godstransporter mellan Skövde och Karlsborg? Om svaret är NEJ är min uppmaning: Prioritera om och låt banan ligga kvar – vi har oerhört svårt att föreställa oss vad som kan ske om 5, 10, 25 eller 50 år! Om svaret istället är JA vill jag att Trafikverket öppet redovisar hur detta framtidsfacit ser ut. Handen på hjärtat – trafiken på länsväg 146 mellan Boge–Ala har inte heller varit så där alldeles imponerande på senaste decennierna, så det känns som hög tid att sluta upp med underhållet där och sedan börja planera för att satsa pengar så att hela vägen kan schaktas bort inom några år? Det senare låter absurt för oss alla, men att riva en elektrifierad järnväg i nådens år 2022 är bland det allra viktigaste Trafikverket kan komma på att vi behöver satsa pengar på. HUR tänker ni?
Brevet publicerades i tidningen TÅG 6/2022