Hög tid Fairtrade-märka drivmedel

Biogas, etanol och talloljediesel är några exempel på inhemskt producerade drivmedel. Det finns många goda skäl att handla sådana drivmedel istället för importerade fossila diton. Först och främst är de förnybara, men det slutar inte med det. De ger också arbetstillfällen i Sverige och ofta i glesbygd där det annars kan vara svårt att skapa nya arbetstillfällen. Det ligger därtill nära till hands att tro att de som arbetar med att tillverka dessa drivmedel gör så på företag som har kollektivavtal och i övrigt schyssta villkor för de anställda. När du däremot köper en liter bensin på macken så vet du vare sig varifrån den kommer eller än mindre under vilka former bensinen utvunnits och förädlats. Somligt kommer från Norge där det säkert gått rätt och riktigt till, medan annat kommer från Mellanöstern där det sannolikt inte gått lika rätt till. När det gäller konsumtion av livsmedel har spårbarheten blivit en allt viktigare del av försäljningsargumentet. På samma sätt har märkningar inte bara av miljöpåverkan (såsom KRAV) utan också av sociala villkor (såsom Fairtrade) slagit igenom. Men den senare märkningen är konstig. För medan det är uppenbart att många KRAV-märkta produkter tillverkas i Sverige, även om några också importeras, så förefaller Fairtrade-märkningen än så länge uteslutande användas på produkter framställda långt bort, där det finns goda skäl att undra huruvida sociala villkor hanterats rätt eller ej. Men grundtanken på Fairtrade-märkningen är ändå både god och viktig. Ja, den är så god och så viktig att det nu är hög tid att introducera den också på drivmedelsområdet. Svenskproducerad förnybar etanol, biogas och rapsolja blir så klart direkt Fairtrade-märkt, men det blir också bensin och diesel med ursprung i Norge. Och givetvis är det möjligt också för bensin och diesel från andra delar av världen att låta certifiera sig och visa att produktionen tar rimliga sociala hänsyn. Mitt stalltips är dock att statliga oljebolag som lyder under mer eller mindre korrupta regimer i Mellanöstern kommer att få mycket svårt att Fairtrade-märka sina produkter. Och visst skulle det väl kännas bra att veta att man genom valet av bränsle till bilen i alla fall inte stöttar en korrupt regims fortlevnad och usla arbetsvillkor? Kan man därtill välja svenskproducerat förnybart och därmed också stödja tillväxt, företagande, förnybarhet och social hållbarhet i svensk glesbygd – så mycket bättre! Mycket mer rätt än så borde det väl inte kunna bli! Inför Fairtrade-märkning av drivmedel nu!

Martin Ragnar, docent och forskningschef Energiforsk AB

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *