Att gå från ord till handling är ett uttryck i svenskan för att förklara att man omvandlar en tanke till praktik, får det att ske, gör verkstad av det hela. Det är ju ganska lättfattligt egentligen och ändå är det som att vår egen tid har gjort detta till något oerhört svårt.

Det drar en förlamande farsot genom vårt samhälle sen flera år tillbaka. Den drabbar såväl offentlig som privat verksamhet. Visst behöver man tänka efter, planera och utvärdera innan man skrider till verket. Men vår tid kännetecknas av en tro på att man kan utreda sig fram till en objektiv sanning där INGA oklarheter, risker eller utmaningar längre finns kvar. Först då kan ett beslut fattas.

Utvecklingen som har tagit vårt samhälle hit kantas av välvilja och goda ambitioner, lite som jakten på den heliga gralen. Men världen är komplex. Den låter sig bara i de allra enklaste fallen beskrivas i termer av siffror som kan ställas mot varandra för att möjliggöra en i ordets absoluta mening objektiv utvärdering. I den bästa av världar bidrar alla nya programvaror, beslutsstöd och konsulttjänster till att vi tar några myrsteg till närmare sanningen, men det är verkligen bara i den allra bästa av världar. Mer uppenbart är att vår tid istället kännetecknas av långbänkar och oförmåga att fatta beslut i stora organisationer vare sig dessa är offentliga eller privatägda. För fattar man ett beslut som i efterhand visar sig vara dåligt så kommer man att bli kritiserad, medan ett i efterhand korrekt beslut är det förväntade. En annan regim med mindre underlag, mer känsla och snabbare beslutsfattande skulle innebära mindre kostnader, en snabbare organisation som också blir lärande – och detta i värsta fall till priset av ett marginellt ökat beslutsfattande som med facit i hand visar sig vara fel.

Analyserandet och utvärderandet är självklart nödvändigt och viktigt till en viss grad – allt annat vore så klart oseriöst. Men när offentliga aktörer beslutar sig för att handla upp tjänster som lika gärna skulle kunna utföras i egen regi blir kostnaden inte bara den prislapp som handlas upp utan stora sidokostnader tillkommer för den alltmer svällande administration som ska definiera vad som ska upphandlas, utvärdera det som upphandlas och – högst sannolikt – bråka om vad som inte levererats. På samma sätt skapar upphandlingen krav på den upphandlade parten att också bygga upp en administration kring att förfäkta att det ena och det andra inte ingår i det som avtalats. Givetvis finns samma strukturer också i delar av näringslivet. Och handen på hjärtat – visst behöver man med nödvändighet handla upp tjänster ibland, men vore det inte bättre och rationellare om vi faktiskt lade en stor del av upphandlings- och utvärderingspengarna på själva verksamheten. Det skulle ju faktiskt vara möjligt om det gjordes i egen regi.

Ordet handling har som bekant inte bara innebörden av att något blir gjort utan kan också syfta på ett dokument. Och frågan är om ordstävet genomgått en betydelseförskjutning där den handling som ska bli resultatet inte längre är det praktiska genomförandet utan istället ett tjockt dokument som beskriver hur man skulle kunna göra. Jag är allvarligt oroad över vårt framtida välstånd om vi bejakar denna idag förhärskande dogm. Vi måste helt enkelt tillbaka till den ursprungliga innebörden av ”Från ord till handling”.

Martin Ragnar